Illest motherfucker alive
September 14th, 2011 § 0 comments § permalink
Lite fint är det ändå, när de springer runt och leker,
kör snabba bilar och uppför sig som små pojkar.
I en värld av fontäner och väldigt små hundar
June 3rd, 2010 § 0 comments § permalink
Gärdet, Stockholm.
Det är inte precis “här det händer” då det är en liten egen del av storstaden Stockholm. Befolkningen består utav tanter och accessoarhundar och en och annan hurtig yngre kvinna syns någon gång ibland, alltid iklädda sådana där tajta joggingbyxor, alltid springandes med en iPod. Hundarna går för det mesta utan koppel och följer matte med stor koncentration, de skakar som alla så där små hundar alltid gör. I parken med den stora fontänen sitter en del par. Det är här, och enbart här, man ser människor av manligt kön då kvinnor tycks regera här, och istället för man skaffar de hund. Vissa går emot strömmen och skaffar sig en karl, de samlas just i den parken med fontänen, kanske är det de enda stället här man får rasta sina karlar? Som en speciell karl-park där andra kvinnor samlas för att diskutera sitt gemensamma intresse. Fast den som går emot den starka strömmen mest måste vara den tanten man möter om man går emot tunnelbanan runt kvart över åtta på morgonen. Tanten som ser ut att vara runt 60+ har nämligen en gris, ja en minigris(som inte längre än mini), i sina ägor. Jag vet inte om detta är något väldigt prestigefullt i den konstiga stadsdelen vi kallar Gärdet, eller om det som i resten av världen bara är väldigt konstigt för en tant.
Vattnet blir ofta kallt här. Orsaken är än så länge okänd. Jag antog till en början att detta enbart var rören där jag bor men jag fick detta bekräftat av en tjej på tunnelbanan som klagade i mobiltelefonen om just varmvattnet som aldrig finns på Gärdet. Om man spolar bara varmt i en kvart blir det varmt och om man har tur håller det i sig en hel dusch-tid, ungefär 45 minuter, innan det blir kallt igen. Om detta händer får man spola i en kvar igen innan varmvattnet än en gång behagar att existera.
Det går rykten om att det finns en hel del studenter som bosätter sig här? Om någon vet var får de gärna berätta exakt hur man lokaliserar dessa människor. Om det nu inte är just vad det är, ett rykte. Ett osant rykte.
Men börja spara då
May 26th, 2010 § 1 comment § permalink
Jag behöver mycket för att bli tillfredsställd. Jag kräver mycket för att vara glad och jag begär saker. För att klargöra det hela, jag behöver:
- En ny dator, en Macbook för att var mer exakt.
- Nya hörlurar, varför går alltid den vänstra sönder?
- Hårspray, av märket Proffs då inget annat håller mitt hår på plats en hel dag.
- Kläder, dyrare än vad man tror. Skor behövs också, jag gillar skor.
- Jobb, jag behöver fan ett jobb.
- Parfym, Tradera är min bästa vän när det gäller sådant.
- Macro-objektiv, för att jag vill. Borde fota mer.
- Mat, har hört att det är bra och sådär.
- En ny plattång, min käraste har gått och blivit slö! Dags att byta ut mot en ung och frisk.
- Boende, det är inte så kul att vara hemlös.
Punkt nummer fem är Jobb och det betyder pengar, men jag kan berätta en hemlighet för er: Så är inte alltid fallet. Jag, som ett bra exempel, jobbar just nu gratis. Praktikanter, som det så avskyvärt heter, jobbar gratis med hopp om att få jobb när praktikperioden är slut. En testperiod för praktikanten och gratis arbetskraft för företaget, win-win. Men vad som behövs för att jag ska kunna inhandla min lista, och samtidigt uppnå total lycka, är pengar.
Jag pratade med en vän för ett tag sen om det väldigt uttjatade ämnet – Kan pengar köpa lycka? Kanske inte intensiv over-the-top total hundraprocentig lycka. Men vem är inte sådär lagom hög på lycka när man kommer ut ur skoaffären med nyköpta skor? Om man inte kräver super-lyckan klarar pengar det mesta. Och om man kräver mer? Ja, inte fan vet jag. Labels or Love? som Fergie sjunger. Måste man välja? säger jag. Jag vill gå runt och vara lagom hög på skor och sedan jättehög på annat. Det måste ju vara möjligt – intalar jag mig själv – för jag vill ha det så.
Jag vill ha mycket saker och som min mamma skulle ha sagt: “men börja spara då” – Inte så lätt kära mor när jag sparar för att inte gå hungrig i slutet av månaden. “Skaffa ett jobb” – Ja, jag försöker…
Under tiden blir min lista bara längre och fett med stålar vore jävligt nice.
Huvudet
May 20th, 2010 § 0 comments § permalink
Headers, alltså.
Jag förstår inte vad som är problemet och egentligen kan jag nog inte klaga eftersom min egna header består av vanlig hederlig html och lite css. Men det är bilderna ja vill klaga på… Bilderna. Varje dag ser jag nämligen headers som är förfärligt fula och som gör mig ledsen. Förstorade i Paint utan hänsyn till mina stackars ögon, ihopklippta bilder i olika storlekar och färgkombinationer som gör mig illamående eller helt enkelt bara en ful font som skrapar sår på hornhinnan.
Snälla, för min skull, be en kompis som kan, hyr någon som gör jobbet åt er eller bara låt bli att göra något alls.
En bomb av lite om mycket
May 13th, 2010 § 0 comments § permalink
En spektakulär outburst innehållande tankar, funderingar och närliggande trams som får de flesta att tänka “Han är fan sjuk i huvudet”. Må så vara, here it goes:
Börjar med att meddela att jag har gått upp i vikt. Om jag ligger på sidan med mina lår parallella så knäna ligger “på rad” går mitt ena lår emot mitt andra. Antingen har gravitationen blivit starkare eller så har jag gått och fått ett fettlager. Vad jag tycker om detta låter jag vara osagt. Vet nån om bantningspiller faktiskt fungerar?
Jag har kommit på att det finns två olika sorters smart-typer. Antingen kan man ha läst sig till allt och vet väldigt mycket genom de saker man lärt sig genom böcker, internet och liknande. Eller så bara fattar man. Väldigt svårt att förklara men en sådan människa kan klara sig igenom de flesta situationer helskinnad och vet hur man hanterar olika människor, situationer och konversationer. Jag har upptäckt att jag har väldigt svårt att integrera med typ nummer 1, alltså sådana som har all fakta men inte så mycket mer. Nu är inte allt svart eller vitt. Eller jo, nästan. Kanske en pixelrad i mitten som är grå. Högst.
Jag är kreativ i omgångar, det är de flesta. Det krävs också bitterhet, vetskapen om att jag kan lyckas, tävlingsmoment och ett A3 för att jag ska komma igång.
Jag hatar Apple men jag har okontrollerbara cravings efter en MacBook Pro.
Jag har lärt mig att leva med min 20-års kris som varje dag plågar min själ. Pensionen kryper närmare och mina ungdomsår är som bortblåsta. Jag kan tänka mig att det är som att leva med cancer, jag är döende.
Aftonblader suger. Rent ut sagt: suger.
På senaste tiden har jag fått för mig att läsa böcker. Jag ser detta som ännu ett steg mot en självvald dödstråkig vardag fylld av jobb, laga mat, sova, börja om.
Jag tror att vilket jobb jag än skaffar(som någon vänlig själ är snäll nog att unna mig) kommer jag hata det. Om jag får ett fantastiskt jobb jag enbart kan tänka mig i drömmar kommer jag att hata det. Det är så jag fungerar. Så egentligen kan jag ta ett jobb på McDonalds eftersom jag inte kommer hata det mer än ett superjobb i medievärlden.
Och för att avsluta det hela: Fuck off guys. Seriously, fuck off.